Ja mina vänner, vad vore livet utan motgångar?
Men jag måste hålla mitt huvud över vatten ytan och tänka på att det här kommer jag vinna på i slutet.
Och jag kan inte längta mer än att få komma här ifrån, från Strömsund.
Jag är less på att alltid känna mig som en outsider här, enbart för att jag tänker och tycker olika gentemot alla andra som bor här, det är som Helene sa för ett tag sen "Evelina varken du eller jag hör hemma här".
Och så är fallet, visst jag älskar detta ställe, jag är glad över att ha fått vuxit upp här och fått lära känna alla dom jag känner, men jag tänker inte stanna kvar här.
För om jag skulle göra det, skulle det vara slutet för mig, jag skulle inte klara av det.
Men nog om depptankar, jag är stolt över vad jag gör och den människan jag är påväg att bli, och tråkigt för er som inte gillar det, men that's life.
en låt men en grym refräng som är som tagen direkt från mitt hjärta.
xoxo,evelina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar